Brave-Den modiga hunden

Jag har varit på bokrea i natt, det är därför jag sitter vaken såhär sent. Det går bara inte att komma hem och lägga sej när man varit ute och armbågas med folk och stressat upp sig över att göra fynd.
Därför tänkte jag berätta lite om förra veckan.

Jag och Brave åkte till värmland på måndagen för att träffa Borka och familjen Olsson. Erik var kvar på jobbet, och slet för att vi ska få mat på bordet :P
Brave tycker att det är väldigt kul att se hur livet som bondhund (inte James Bond hund, utan hund på bondgård) är.
Han är facinerad över de stora hästarna och att få springa ut själv på morgonen och kissa, det är en hit tycker han.
Han springer utan en minsta tanke fram till hästarna och ska kika. Hästarna tycker inte alltid om hans sällskap.. en klumpig, nyfiken schäfervalp är inte alltid kul att ha i hälarna.
Det hände att Brave fick sina ryck och började kampa med skotkärrans däck efter Eriks lillebror mockat i stallet. Tydligen var det väldigt kul, för det rörde ju på sig och vissa gånger gjorde däcket motstånd.

Brave fick hålla mej sällskap i sängen under nätterna eftersom jag lider av svår mörkerrädsla. Han tog upp största delen av sängen och mös som en prins. Jag var glad för sällskapet och dela gladeligen med mig av ytan:)
När Erik kommit hem efter färdigjobbad vecka trängdes vi tre i sängen, och Brave hade ingen lust att ge plats. En natt vaknade Erik av en hård duns, liknande en mindre jordbävning (kanske var att ta i). Brave hade rullat ur sängen, och de andra tre hundarna hade uppmärksammat dunsen och började skälla. Sömdrucken och förvirrad hoppade han upp i sängen igen. Jag sov som en klubbad säl och märkte inget tills jag vaknade av att jag var törstig.
Var tvungen att gå ner och hämta vatten. Brave som är en duktig kille följde frivilligt med ner, eller om han gick i sömnen:). tyvär hade inte alla sömngubbar försvunnit ur hans ögon utan han snavade på sina tassar ner för trappan. Jag trodde han hade ramlat, men han höll sig på tassarna men hans valpighet hade kunnat gjort honom riktigt illa. Han sa inte ett ljud utan följde bara snällt efter matte. En trogen vän när det behövs!

Under de sista dagarna i värmland öste snön ner, och jag som trodde jag hade lämnat snön bakom mig i sundsvall, men mer fel kunde man inte ha. Därmed blev den inplanerade valpträffen inställd för vår del, och det var tråkigt.

Men nu är det lika bra jag slutar skiva innan orden blir till mer gröt i mitt huvud och texten blir mer oläslig.

Over and out!

p.s bilder på Borka och Brave kommer... d.s